låna saker

Varför har jag så svårt att låna ut mina saker åt andra??? Varför, varför, varför.... När någon frågar om de får låna något hör jag min mun oftast säga "ja" och rösten i mitt huvud ger ett starkt utbrott med "nejnejnej jag vill inte". Egentligen borde det inte vara så svårt, en sak hit eller dit är väl inte någon big deal? Egentligen är det ingen skillnad vad det handlar om, att låna min häst för en ridtur eller låna min nagelfil för en nagel. Samma tvång i mitt huvud att säga "okej", oberoende sak. Men då såklart, om jag själv föreslår att någon ska komma och rida min häst är det inget problem?! Det är väl bara jag som är så självisk, höhö.
Jag tror egentligen att jag är ganska elak innerst inne. Eller.. Jag tror jag har vetat det tidigare också. Jag vet att jag är elak. Så är jag snäll åt dem jag.. Vill? Är jag bara ytlig då jag är snäll? Nej, det kan jag inte säga att jag är. Jag skulle mera kalla det som att "de som är snälla mot mig är jag snäll åt". Elakheten kanske beror mer på att jag inte vill släppa in personer i mitt liv om de kommer gå därifrån också. Det tål jag absolut inte. Okej, nu spårade saken lite ur. Inte skulle jag prata om min elakhet inte!

"jag jag jag". Haha. Detta låter inte alls som mig. Vem i hela vida världen har skrivit detta inlägg åt mig??? Eller så har ni bara fått ta del av.. Hmm.. Något lite djupare?

Nu blev det visst lite ovanligt tung text också, haha ;)

Mera tungheter skulle det också finnas, nu när jag och annalina sitter och filosofierar. Men det orkar ingen annan lyssna på. Dessutom får ingen annan höra det heller ;) muahhaha!


en av de två viktigaste?!




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0